Våren 2003 har jag den här båten i min ägo. Dess ursprung är inte helt klar. Jag vet bara att min nu bortgångne granne Sten hämtade den någonstans på kontinenten under en av sina resor med sin lastbil.
Våren 2003 har jag den här båten i min ägo. Dess ursprung är inte helt klar. Jag vet bara att min nu bortgångne granne Sten hämtade den någonstans på kontinenten under en av sina resor med sin lastbil.
Den har en skylt skruvad framför passagerarplatsen som antyder att den tillverkats i Tyskland. Varvet anges till Dr Piffko.
Bak vid akterspegelns insida strax styrbord om motorn finns en tillverkningsplåt som beslaget till vattenskidbågen har gjort oläslig. Det som går att utläsa är att Milano i Italien är med på något sätt.
Om någon har mer fakta om båtens ursprung tar jag tacksamt emot informationen. Dess skrov påminner starkt om den amerikanska Glasspar G3 som tillverkades redan i slutet på 50-talet. Överbyggnaden skiljer dem åt rejält. Det finns flera liknande båtar. Fleet Race 100, Glastron och Weedo GT men det skiljer lite grann på dem alla.
När jag tar över båten har den stått på land under flera år. Fukt och frost har arbetat med båten under åren. Den har en inredning som består av soffor fram och bak klädda med blå galon som sett sina bästa dagar och nu kompletterats med mögel och missfärgningar. Jag tar bort dessa. Motorn startar inte. Det visar sig att brytare och kondensator inte mår bra. Motorn är en amerikansk Mercury tillverkad ca 1964 med fyra cylindrar och dubbla förgasare som ger 50 Hk. Den har en kort rigg. Jag tror inte att det ska gå att få tag i delar till den längre men det visar sig att i Lista utanför Eskilstuna finns Marinhallen som fixar delar till den. Säsongen 2003 har jag hjälpligt fått den att fungera och sitter nöjd under några år. Säsongen 2005 är jag ute med några vänner och tar som vanligt en tur runt Vålön. Det innebär att jag kör i vasskanaler och över grund sandbotten. På hemvägen observerar jag inte att impellern har gett upp och motorn går varm och nyper under tomgångskörning. Den vill inte starta sedan. Säsongen 2006 försöker jag få igång motorn igen och lyckas hjälpligt med detta. Den går inte bra och det gör att intresset inte är på topp inför båtåkandet. Det är det långsamma tomgångsåkandet förbi alla bryggor i vår skärgård som är det fina med den här båten. Motorn gillar inte tomgångskörning och vi kommer inte överens. Därefter hamnar båten i träda och kommer inte i sjön säsongen 2007. Mina halvvuxna barn saknar de små otvungna båtturerna och frågar om jag inte kan starta upp Dr Piffko igen. Jag är arbetslös och finner det vara ett bra alternativ som inte kräver så mycket pengar för att genomföra. Att min bror är ägare till Gustavsviks Marina & Småbåtsvarv gör det lite enklare. Så startar jag med en renovering som växer med tiden. Min son och jag pratade häromdagen lite om båten och omfattningen på det arbete jag nu lägger på båten. Han ställde sig undrande till hur man skulle fråga mig, med tanke på vad som hände och dess omfattning, om jag kunde starta upp Dr Piffko i andemeningen bara starta upp och få båten funktionsduglig igen. Han oroade sig för hur en liten fråga kunde skapa en så lavinartad situation. Detta på ett humoristiskt plan men trots allt hade båda mina barn skojat om detta.
Efter en första felsökning upptäcker jag att packningen mellan bränslepumpen och motorblocket har gått sönder. Bränslepumpen är en membranpump som drivs av skillnaderna mellan övertryck och undertryck i motorns vevhus som fungerar som insugsrör. Det innebär att läckan släpper in luft i vevhuset och på så sätt minskar det undertryck som ska ta in bränsleluftblandningen genom förgasarna och Reedventilerna.
Det förklarar varför motorn har varit svårstartad och inte har gillat att gå på låga varvtal. Packningen visar tecken på att inte ha gillat värmen då motorn gick varm. Marinhallen fixar nya packningar och jag kan starta motorn igen. Jag provkör den med spolmuffar utanför varvet. Jag är inte nöjd. Tomgångsvarvet är för högt och går inte att sänka. Det tyder på att ytterligare en luftläcka finns. Efter lite felsökning med startgas hittar jag ett ställe längst ner på motorns högra framkant där motorn svarar på startgasen. Det är bara att plocka ur motorn ur schassit och fortsätta felsökningen. Med ett svagt övertryck i vevhuset kunde vi konstatera att en bomullstråd blåste iväg från nedre vevaxeltätningen. En luftläcka även där som stör tryckförhållandena i vevhuset. Vid demonteringen konstaterade jag att vevaxellagret lät illa också. Marinhallen fixade lager, motorpackning och tätringarna utan problem. Jag har satt ihop motorn men inte provkört den än. (25/3)
Under fördäck sitter ett ramverk av plyvood plastat fast för att styva upp detta. Förstärkningarna har spruckit och fördäck sviktar betydligt när man går på det. Det blir det första jag sätter igång med. Jag sågar till tre nya skott som jag plastar fast mot skrov och däck. De välvda skotten blir betydligt starkare än de tidigare plastade ca 8 cm höga listerna som satt under däck.
Eftersom jag redan då jag köpte båten tagit bort sofforna och åkt utan så kändes det som att det blir nästa grej att fundera över. Jag hade köpt båtstolar som stod lösa under sista säsongen då motorn ännu gick bra. Jag funderade på hur jag skulle lösa fastsättningen. Jag ville gärna att stolarna skulle gå att snurra runt. Vid vattenskidåkning är det bra om förarcoachen kan sitta bakvänd för att ha en bra koll på åkaren. Jag ville även kunna vända på förarstolen och sitta i den och fika. Efter lite letande fann jag svirvelfästen i Hjertmans katalog och plastade in förstärkningsplywood till dessa.
Båten är ommålad för hand på skrovsidorna. Den som målade har inte brytt sig om att ta bort de gamla registreringsnummren. Underarbetet innan målningen är inte heller det bästa. Massor av blåsor har bildats där färgen ramlat bort. Jag bestämmer mig för att lackera båten och börjar att slipa bort all färg. Båten är en utmärkt resonanslåda och jag förpestar min omgivning med ett oväsen som tränger in i vanliga hörselkåpor.
2009 03 20
Jag har spacklat och slipat färdigt tycker jag. Det är dags att lägga på en slipgrund på båten. Sprutan krånglar och spottar mest. Krackeleringar och sprickor dyker upp i stora antal. Ingen bra dag!
2009 03 23
Slipgrunden härdar inte ut. Idag slipade jag bort slipgrunden igen. Jag slipade även ner plasten på ovansidan babords vinge. Anledningen var att de längsgående spickorna så tydligt kom fram när jag fick på slipgrunden. Jag plastade tre lager glasfiber över den nerslipade ytan i vingen. Nu ska det gå att lackera över dessa och vara trygg i att de inte kommer tillbaka i den nya lacken. Det är bara att sätta igång med spacklingen igen. Den här dagen slipade jag utomhus. Jag 
kände att det var hög tid att ta lite hänsyn till övriga i lokalen.
2009 03 24
Jag hittade fler krackeleringar och sprickor som jag inte ville se. Det blev 10 ställen till som jag slipade ner för att kunna bygga upp med glasfiber och plast igen.
Mycket plastarbeten blev det!
2009 03 25
Spackling och slipning av alla skadorna. Hela dagarna. Men på kvällen hade jag fått på ny slipgrund
2009 03 30
Idag har jag spacklat och slipat det sista på båten. I morgon ska det bli fint väder och varmare igen. Då blir det ett nytt lager med slipgrund.
2009 04 01
Idag flyttade jag båten med hjälp av en garagedomkraft. Min pallbock fram under dragstången ramlade så att dragstången föll till golvet. Sedan föll båtens stäv av pallningen på båtvagnen. Det lät mycket men det blev bara några ytliga repor i stäven. Jag är en vältränad spacklare som med ett leende återupptog spacklandet. När väl slipgrunden var på så visade det sig att underarbetet nu är så gott som perfekt. Tredje gången gillt brukar det ju heta. I morgon gör jag en hårdgranskning med hjälp av lampor i olika vinklar.
2009 04 03
Nu ska det väl ändå vara porfritt. Jag utmanar min bror Bo att hitta några. Min bror tar med sig en rulle papperstejp och börjar märka upp alla porer han hittar. Jag börjar blanda spackel efter att han monterat ca. 10 st bara på halva babordssidan!!!
2009 04 04
Ett nytt lager med slipgrund. Nu får jag godkänt av alla som kontrollerar underarbetet. Nu behövs lite fint väder.
2009 04 06
Dagen börjar med att försöka välja en färg utifrån färgkartor från Färg In. Jag vill inte gå för långt från orginalfärgen. Färgtonen måste vara lika mjuk som det babyblå däcket. Inte för grått och inte för gult. Med lite hjälp tar jag ut några alternativ som jag tar med mig ut i solskenet. I detta ljus blev den vita nyans som nästan antog en rosa ton inomhus den finaste. Jag mattar ner slipgrunden medan jag väntar på färgen. Under eftermiddagen kan jag lägga på fyra lager lack på båten. Resultatet är bra och jag är nöjd
2009 04 07
Har jobbat med bryggorna hela dagen. Mycket sol och lite vind gjorde det till en idealisk bryggarbetsdag. Jag behövde göra lite smidesjobb och åkte till marinan. Jag kunde inte låta bli att ta bort maskeringen. Hon blir fin.